Date: 2008-11-02 11:52:02 Created: null
Okej, sossarna vann valet. Mer ointressant valutgång får man väl leta efter, speciellt som hela uppgången för dem mycket väl kan ha kommit från Vänsterpartiet.
En röst på Socialdemokraterna är en röst på ... ja, vad? Samma som alltid, tycker jag det känns som. En löfteslös trygghet att saker och ting ska fortsätta som alltid. Inga oroande nymodigheter här inte, inte många "heter" över huvud taget. Bara lite mer pengar till skola och omsorg, och så var det bra med det.
Kanske påverkar den berömda Göran Persson-effekten mig. Den nämndes igår kväll som en del av anledningen till valframgången, men jag tror att effekten är den motsatta om man står bara några steg till höger och betraktar det hela. Själv känner jag att visst, han är en god talare på alla sätt, men han säger ju ingenting! Han sitter där och är stor och faderlig och kan inte lova något. Det är väl där hela fenomenet ligger, är man inne på den vänstrare sidan (så vänster eller höger det nu blir i svensk politik) tilltalas man säkert av en partiledare som tänker föra en sådan politik utan vidlyftiga löften till höger och vänster, men är man inte lika fast förankrad i ett block är det svårt att övertygas Persson.
Nu tror jag egentligen inte att Socialdemokraterna är mindre lämpade än någon annan att styra Sverige fyra år till. Det känns bara som att en röst på dem är en röst på den gråa alldaglighetens dimma, en röst på att inte sticka ut eller göra något nytt. En röst på den gyllengrå medelvägen. Det intressantaste de närmaste fyra åren blir väl att se om Moderaterna gör någon sorts rejäl uppryckning (men jag tror inte nyckeln till det är att prata om ännu snabbare och större skattesänkningar som någon nämnde igår) och om något parti utöver vänstern kan komma på ett sätt att få röster från sossarna. I så fall kan det bli intressant 2006. Till dess sitter vi kvar i det trygga grådiset.