Date: 2008-11-02 11:52:02 Created: null
Det började så oskyldigt.
De senaste åren har jag varit nöjd brukare av olika varianter av "ingen reklam tack"-skyltar vid mitt brevinkast. Det tråkigaste med såna skyltar är väl att man upptäcker hur lite "riktig" post man faktiskt får (och hurpass liten del av den som inte är räkningar).
Men, en sak råder inte skyltarna bot på: direktadresserad reklam. Den fortsätter glatt levereras om man inte undanber sig den. Och eftersom jag alltid haft oturen att bo i ett Comhem-hus, men aldrig velat köpa någon av deras tjänster, har jag med jämna mellanrum fått diverse hiskeligt stora lappar med troll och annat fult på. Ful reklam för produkter jag inte har ett dugg intresse av med andra ord. I såna lägen tycker man ju att man borde kunna spara alla en del besvär genom att helt enkelt kontakta företaget i fråga och tala om att man inte är intresserad.
Sagt och gjort.
Den femte maj 2007 fördes följande meningsutbyte via e-post (mitt ursprungliga meddelande längst ner):
"Härligt!", tänkte jag, "ett stort företag som lyssnar och svarar snabbt!"
Den sköna känslan varade tyvärr bara i drygt tre månader. Den 27:e augusti fick jag plötsligt ett nytt papper i brevlådan och frågade lite artigt vad som var i görningen:
Några dagar senare hade jag jobbat upp energin att svara:
Jotack, jag tycker också det känns märkligt. Men men, alltid något att de säger att de tagit frågan vidare uppåt ...
Det visade sig snart hur mycket det betydde i praktiken.
På detta fick jag aldrig något svar. De var väl för chockade av sitt eget troll. Hur är det möjligt? Inte var de tysta för att de jobbade koncentrerat på att hitta en lösning heller, för även om det var lugnt över jul var det dags igen i januari:
På detta fick jag följande engagerade svar. Tydligen hade de inte själva märkt att de direktadresserar sin skit:
Jag fann energin att skriva ett konstruktivt svar:
Detta svarade de, glädjande nog, ganska snabbt på:
Eftersom alla utskick varit adresserade till mig innan hade det inte slagit mig att de skulle kunna skicka saker till Ellen istället. Tydligen hade Comhem inte heller tänkt på saken, inte förrän jag tipsade dem genom att få dem att "spärra" även henne:
Vid det här laget känner jag ingen som helst skyldighet att vara artig och tålmodig eller hysa någon tillit till vad Comhem säger. Speciellt inte som jag idag, tionde april 2008, fick ännu ett utskick, adresserat direkt till mig. Att posta som en följdfråga till min tidigare fråga kändes enklast:
Sagt och gjort, eller något åt det hållet ...
Jaha, det här går visst ingenstans alls. Exakt vad har de för system där det "kan komma sig att det blir fel" med sådan regelbundenhet?
Jag gissar att det finns ett eller ett par olika utskickssystem (eller att det ligger ute på helt andra företag) inne hos Comhem och att olika bitar av företaget helt enkelt inte har koll på vad de andra sysslar med. Men det är ingen ursäkt, och de har helt garanterat förlorat på sin dåliga service. Jag hade aldrig tänkt bli kund hos dem, men nu är jag ännu mer fast i min övertygelse och så trött på deras hopplösa (maktlösa?) kundtjänst att jag dessutom börjar sprida mina dåliga erfarenheter till andra. En missnöjd kund hörs tio gånger mer än en nöjd, eller hur är det man brukar säga? Och jag är inte ens kund, så jag känner ingen lojalitet alls ...
En fråga som dyker upp i huvudet är om det finns någon form av lagar eller riktlinjer för sånt här? Får ett företag vara hur dåligt som helst på att sluta skicka reklam?
Vi får se hur det slutar, men ingen skulle bli gladare än jag om det gör så snart.
Det visar sig att Swedma, dit man kan anmäla sig för att slippa telefonförsäljning, även har ett register för att slippa adresserad reklam. Bara att ringa 020-55 70 00, uppge sitt personnummer, vänta på, fylla i och skicka tillbaka blankett och undra om den har större chans att bita än instruktioner direkt till Comhem ...