Burgersson har nominerats till Nöjesguidens Göteborgspris 2013 i kategorin mat. Utan aning om vilken nivå priset brukar hålla förstår jag inte varför. Jag har gett dem två chanser och båda gångerna gått därifrån milt besviken. Burgersson är inte bra nog, och jag tror det är själen som fattas. Till och med på den korta intervjun i texten framgår att de inte brinner för burgare på samma sätt som mannen bakom Flippin burgers - stället i Stockholm som åtminstone i mitt huvud blivit en hållpunkt i burgaruppsvinget i Sverige. Hur som helst, männen bakom Burgersson tyckte det "räckte" med att se matlagningsprogram och åka på ett studiebesök till Flippin innan de kunde sätta igång. De känns som folk som sett en affärsmöjlighet och vill genomföra den, snarare än några som brinner för att göra så bra hamburgare som möjligt. Jag inbillar mig att det märks i maten också - inte bara i talet om balanserade portioner utan framför allt i smaken. Båda gångerna jag varit där (den första strax efter öppnandet och långt innan jag fått några intryck från andra) har jag slagits av att utseendet vida överträffat smak och känsla. Det är galet snyggt och prydligt men smakar mest bara vanlig ketchup. Inga spännande smakupplevelser, ingen köttsaft som rinner, ingen krämighet som möter krispighet. Bara snygg yta i trendig miljö med hipstertäta köer och resulterande väntetider.
Ja, och så priser som får en att höja lite på ögonbrynet när man väntat klart och får sin portion.
Jag har ätit mig igenom de flesta burgare jag kunnat hitta i Göteborg och känner inte att Burgersson bär sin vikt. Till och med om man begränsar sig till burgarställen öppnade under 2013 finns vassare i form av eminenta Butchers market.
Positiva saker då, gnällspik?
Jo, det finns gott om dem också. Skön musik och personal som verkar ha det trevligt på jobbet trots högt tempo. Och så kött vars mycket lokala ursprung står uppskrivet på en griffeltavla. Alla bitar finns verkligen på plats, jag bara önskar att jag gick därifrån med en lika bra känsla som när jag klev in.