Fredrik bang! Identity server package-thing started. Feels ... huge and unwieldy. Like starting a factory on my computer.

Fredrik har tisdag och en nymonterad garderob som ska fyllas ikväll. Stora händelser för boendekänslan!

Fredrik bought the Elements text editor and the Incident. Both feel so made for me it would just have been childish to delay longer Cheap @2x$ too!

Fredrik har skaffat äkta vanilj att smaksätta eftermiddagskaffet med.

Jag vaknade, lägligt nog, strax innan jag gick upp. Jag tror klockan var strax före nio. Jag drack två små kannor te och nöjde mig med ett päron eller något liknande till frukost, eftersom det lutade åt ganska tidig lunch.

Strax efter elva mötte jag besökande bekanting T utanför Universeum. Vi tog en promenad på stan och intog sedan lunch på Steinbrenner & Nyberg på Södra vägen. Det innebar en utmärkt soppa, kanongott bröd och tårtbuffé till efterrätt. Ett glas vatten och två koppar kaffe slank ner som dryck. Ordentligt mättade vandrade vi på stan en stund till innan vi begav oss hem till mig. T avlöstes sedan av gamla bostadsdelare K och medföljande M. Medan vi pratade blev det i runda slängar två koppar kaffe till och åtminstone en tredjedels rejäl kanellängd. Under kvarvarande bit av kvällen var jag (helt oväntat ...) inte speciellt hungrig, så det blev en kopp vatten eller två medan jag läste ut den sjätte Harry Potter. På väg mot Heden och starten - jag tog en promenad, det verkade enklast - laddade jag med de sista två bitarna kanellängd. Väl framme på Heden vandrade jag runt lite, lämnade in mina överdragskläder och sprang lite lätt i startfållan för att prova känslan. Senaste gången jag sprang var för en och en halv vecka sedan, och efter det hade jag gått runt med en envis känsla av halsont som hängt kvar utan att bli varesig större eller mindre med tiden. Innan halsontet dök upp var "under 45" min målsättning. När det inte gav med sig lade jag alla tidsmål på hyllan och tänkte enbart starta och känna efter, springa på så länge det kändes bra och sakta ner eller bryta om det började kännas dåligt på något sätt. Jag kände mig fortfarande rätt normal, lite tung i magen och osäker på formen som jag brukar och borde efter en lite längre paus och mycket tårta.

Själva loppet kändes väldigt ... kort. Speciellt de första fem kilometrarna. De första två-tre kilometrarna var det lite trångt mellan löparna, sedan blev det klart bättre med utrymme och det kändes som att det var klart fler som sprang i ungefär mitt tempo. Jag startade i tredje gruppen av sju. Jag har ingen koll på hur löparna var fördelade, men jag kan lätt tänka mig att det kan ha blivit irriterande trångt under åtminstone första halvan av loppet för många som startade längre bak. Nog är det mysigt att springa på smågator (och mindre besvär för arrangörer och trafik, kan jag tänka mig), men mer utrymme hade definitivt inte skadat.

Jag tog inte tid själv, men om mellantiderna (de togs vid, om jag minns rätt, ungefär tre, fem och åtta kilometer) kommer ut tippar jag att de första fem kilometrarna var snabbast, fem till åtta/nio lite gradvis långsammare (även om man justerar för att de hade majoriteten av banans få backar) och sista kilometern lite snabbare igen. Jag kan inte påstå att jag hade några sjukdomskänningar under loppet, och inga problem med muskler eller andning heller. Mest kändes det som att det var ett tag sedan jag sprang sist, och jag kände mig lite osäker på vad kroppen skulle klara av.

Men det gick ju precis som det skulle. Jag tog som sagt inte tid själv, men Midnattsloppets resultatsida säger att jag preliminärt sprang på 44:19. Det gick ju helt enligt planerna, och jag är helnöjd med resultatet. Trots halsontet vad jag ändå riktigt fokuserad och peppad att ge allt (eller så nära allt som kroppen tillät) - lite av samma energi som jag kände inför och under Göteborgsvarvet 2009.

Väl i mål fick man sportdryck (varav jag spillde ut åtminstone hälften), banan och någon lustig och seg men ändå rätt god yoghurt- och havrebit. Väl hemma och ur duschen fick det bli några mumsiga äggmackor och någon liter vatten.

Halsontet sitter kvar, det känns faktiskt väldigt exakt som det gjorde innan. Jag förstår ingenting av det, men jag blir inte direkt ledsen och arg om det inte blir mer än såhär oavsett vad jag gör. Men jag tycker allt att det lika gärna kunde lägga ner helt om det ändå inte ska bli något ... Resten av kroppen känns i princip exakt som jag kunde vänta mig efter ett snabbt millopp med längre uppehåll innan - lite sliten och vimmelkantig men varken mer eller mindre så än utan halsont.

Fredrik sprang Midnattsloppet i Göteborg på (preliminärt) 44:19 och kom på plats 534. Inte illa efter en dryg veckas halsont!

Jag har alltid gillat att springa, sedan långt innan jag var vuxen nog att erkänna att jag gillade någon sport. De senaste fyra åren har jag försökt att springa varannan dag, och ofta lyckats ganska hyfsat. Det längsta jag sprungit är distanser kring en halvmara.

Det är härligt att så många människor springer numera, men det känns ändå som om det är en ganska polariserad idrott. Antingen gillar folk jag möter löpning väldigt mycket eller så kan man knappt tänka sig något värre.

I veckan stod jag i kö på Stadium för att hämta min nummerlapp för Midnattsloppet i Göteborg. Plötsligt började jag undra om en anledning att folk inte gillar löpning är att mycket av vad man ser och hör om sporten får den att verka svår och farlig. Vägen fram till nummerlappsutlämningen var kantad av vattenflaskor, sportstrumpor, smärtstillande sprayer, energidrycker, återhämtningsmedel och energibars. Gratistidningen som delades ut innehöll en lång text om vikten av att dricka tillräckligt mycket före, under och efter ett längre lopp.

Allt detta för ett lopp som på tio kilometer, i lätt och snabb terräng (storstad) och med start klockan tio en augustikväll.

Det kanske inte är så konstigt att min bekanta M som inte springer själv tycker att en löprunda på en mil låter mycket och jobbigt?

Jag har som sagt sprungit regelbundet i dryga fyra år, med upplägg helt efter eget huvud. Jag har inte hållit någon speciell kost. Jag har ofta gett mig ut direkt efter jobbet utan att äta innan. Jag har hittills aldrig haft vätska med mig på en vanlig runda (inklusive de gånger jag sprungit halvmaror på egen hand). Jag har inte bytt skor varje år. Ändå har jag blivit bättre och bättre hela tiden, sluppit vara skadad och mått väldigt bra på kuppen.

Magiskt, eller hur?

Med andra ord: jag vet att det är enkelt att springa. Jag törs säga att jag aldrig skulle komma ut och springa om det var svårt. Det är bara jag och mina skor. Att ta på sig dem och ge sig ut är allt som behövs. Man hittar ett tempo och tuffar runt en runda. Går det snabbt så går det, blir man trött sänker man tempot. Gör man så rullar kilometrarna på så länge man vill. Man dör inte av att inte dricka Gatorade varannan kilometer (snarare tvärt om skulle jag tro ...) om man inte känner att man verkligen behöver det. Man lever gott på att äta fullt normal mat före och efter att man sprungit. (Och oj så gott det smakar!)

Det kan man inte tro om man tittar in i en genomsnittlig sportaffär ... Jag har svårt att tänka mig att någon frestas att börja springa av sportens framtoning, det måste nog till eget initiativ och/eller att man känner sansade löpare själv.

Har löpning som sport ett framtoningsproblem? Vad tycker du?

Fredrik bakade kebabpizza igår, gjorde jalapeño- och baconburgare idag. Båda delarna blev rent överraskande goda. Hemlagat är godast!

Fredrik ser energidrycker, energitabletter, vattenflaskor ... Hur långt vill de få folk att tro att en mil är?

Fredrik Filmtips för Iphone har uppdaterats. Läs och skriv kommentarer, använd vill se-listan, direkt i din Iphone, Ipod touch och Ipad.

Fredrik can't understand why Jaws' Wikipedia page doesn't contain a mile-long list of factual errors. There can't be much right in it ...

Fredrik slukade Portal på omkring fyra timmar. Välanvänd tid!

Fredrik slukade Portal på omkring fyra timmar. Välanvänd tid!

Fredrik also just finished: Machinarium. What a great, cute little adventure!

Fredrik hittade en antydan om att jag kan ha bidragit med ett kort till Munchkin de-ranged. Tänk om jag mindes vilket det kan vara ...

Fredrik känner mig småkrasslig. Det får gärna stanna där, okej?

I currently have a gas stove. It was there when I moved in. It is probably not expensive (nothing about the kitchen indicated that the previous owner had any actual interest in cooking), in fact it did not even have a proper grille above the heating elements. Nevertheless, I have used it for a couple of months and have become a fan of gas-based cooking in the process.

Now, the gas is about to be turned off so it became time for me to, for the very first time, pick and buy a whole new stove for myself. During my investigations, I gradually came to realize that a induction-based stove is what I want. Close to gas in reaction time, energy efficient, modern et cetera. All good. The one downside (apart from higher average price than other options) is that all your old cooking ware may not work.

The fact that my cheap and cheerful moka pot will need to be replaced annoys me more than anything else about the switch. It is, clearly, the one piece of cooking equipment which by itself gives me some joy. It was cheap and it is not extraordinarily well built. But I went through a whole little process choosing and buying it and I have fun every time I use it. I can actually feel like making coffee just because it is enjoyable - I can feel like making coffee as a feeling distinct from feeling like consuming coffee. My little pot, in itself, adds to my whole coffee experience.

I feel something similar is the case with Apple devices. The things Apple create (hardware, software, ideas and emotions) make things fun to do and inspire the creation of more things in the same vein. It is not about any of the parts, it is all about the whole.

Who cares about processor versions,
graphics chips,
benchmarks
if I feel so happy making coffee that I can almost do it for the gratification of the process itself? Things like that never grow obsolete, either. They do not change just because a thing with bigger numbers come out.

Fredrik inbillar mig att jag börjar finna mig en väg genom spisdjungeln.

Fredrik sprang halvmara igår. Åt ikväll en meny på McD, ett sexpack små dammsugare och ett stort paket mjuk pepparkaka. Balans? Idioti? Åsikter!