Date: 2011-09-21 18:49:02 Created: 2011-09-21 14:48:51
Det har känts småsegt med löpningen ett tag nu.
Visst, jag har hållit frekvensen på rundorna och visst, det har funnits flera sköna rundor. Men helhetskänslan är ändå att det har varit en ganska trög sommar och höst när det gäller löpning. Det har helt enkelt rullat på utan att kännas så energifyllt och roligt som det kan göra.
Idag gav jag mig planenligt ut direkt efter jobbet, med en hel del kaffe och lite kakor och bullbitar i magen utöver frukost och lunch samt med en normaltrött och normalsliten känsla i kroppen. Helt normala förutsättningar för en kvällsrunda med andra ord.
Och plötsligt fanns det där igen.
Några hundra meter före femkilometersmarkeringen återfann jag plötsligt Steget. Den där känslan av att man klivit upp ett helt trappsteg och plötsligt springer både lättare, effektivare och snabbare. Känslan som är så enkel att man så snart man hittar den undrar varför man inte bara gör såhär för jämnan.
Som grädde på moset lyckades jag nog behålla flytet hela resten av rundan. Sist jag sprang en mil såhär snabbt var i slutet av juli, och det var en mindre kuperad mil Sist jag sprang milen i Skatås såhär snabbt verkar ha varit i början av juni, och då kändes det också som om jag var inne i ett annat steg och tempo än vanligt. Är jag tillbaka där nu? Blir det en period av underbart flyt nu?
Jag har ingen aning, men om det så bara var ikväll är det härligt att bli påmind om hur det ska kännas.