Date: 2010-08-22 11:41:39 Created: 2010-08-22 07:41:39
Jag vaknade, lägligt nog, strax innan jag gick upp. Jag tror klockan var strax före nio. Jag drack två små kannor te och nöjde mig med ett päron eller något liknande till frukost, eftersom det lutade åt ganska tidig lunch.
Strax efter elva mötte jag besökande bekanting T utanför Universeum. Vi tog en promenad på stan och intog sedan lunch på Steinbrenner & Nyberg på Södra vägen. Det innebar en utmärkt soppa, kanongott bröd och tårtbuffé till efterrätt. Ett glas vatten och två koppar kaffe slank ner som dryck. Ordentligt mättade vandrade vi på stan en stund till innan vi begav oss hem till mig. T avlöstes sedan av gamla bostadsdelare K och medföljande M. Medan vi pratade blev det i runda slängar två koppar kaffe till och åtminstone en tredjedels rejäl kanellängd. Under kvarvarande bit av kvällen var jag (helt oväntat ...) inte speciellt hungrig, så det blev en kopp vatten eller två medan jag läste ut den sjätte Harry Potter. På väg mot Heden och starten - jag tog en promenad, det verkade enklast - laddade jag med de sista två bitarna kanellängd. Väl framme på Heden vandrade jag runt lite, lämnade in mina överdragskläder och sprang lite lätt i startfållan för att prova känslan. Senaste gången jag sprang var för en och en halv vecka sedan, och efter det hade jag gått runt med en envis känsla av halsont som hängt kvar utan att bli varesig större eller mindre med tiden. Innan halsontet dök upp var "under 45" min målsättning. När det inte gav med sig lade jag alla tidsmål på hyllan och tänkte enbart starta och känna efter, springa på så länge det kändes bra och sakta ner eller bryta om det började kännas dåligt på något sätt. Jag kände mig fortfarande rätt normal, lite tung i magen och osäker på formen som jag brukar och borde efter en lite längre paus och mycket tårta.
Själva loppet kändes väldigt ... kort. Speciellt de första fem kilometrarna. De första två-tre kilometrarna var det lite trångt mellan löparna, sedan blev det klart bättre med utrymme och det kändes som att det var klart fler som sprang i ungefär mitt tempo. Jag startade i tredje gruppen av sju. Jag har ingen koll på hur löparna var fördelade, men jag kan lätt tänka mig att det kan ha blivit irriterande trångt under åtminstone första halvan av loppet för många som startade längre bak. Nog är det mysigt att springa på smågator (och mindre besvär för arrangörer och trafik, kan jag tänka mig), men mer utrymme hade definitivt inte skadat.
Jag tog inte tid själv, men om mellantiderna (de togs vid, om jag minns rätt, ungefär tre, fem och åtta kilometer) kommer ut tippar jag att de första fem kilometrarna var snabbast, fem till åtta/nio lite gradvis långsammare (även om man justerar för att de hade majoriteten av banans få backar) och sista kilometern lite snabbare igen. Jag kan inte påstå att jag hade några sjukdomskänningar under loppet, och inga problem med muskler eller andning heller. Mest kändes det som att det var ett tag sedan jag sprang sist, och jag kände mig lite osäker på vad kroppen skulle klara av.
Men det gick ju precis som det skulle. Jag tog som sagt inte tid själv, men Midnattsloppets resultatsida säger att jag preliminärt sprang på 44:19. Det gick ju helt enligt planerna, och jag är helnöjd med resultatet. Trots halsontet vad jag ändå riktigt fokuserad och peppad att ge allt (eller så nära allt som kroppen tillät) - lite av samma energi som jag kände inför och under Göteborgsvarvet 2009.
Väl i mål fick man sportdryck (varav jag spillde ut åtminstone hälften), banan och någon lustig och seg men ändå rätt god yoghurt- och havrebit. Väl hemma och ur duschen fick det bli några mumsiga äggmackor och någon liter vatten.
Halsontet sitter kvar, det känns faktiskt väldigt exakt som det gjorde innan. Jag förstår ingenting av det, men jag blir inte direkt ledsen och arg om det inte blir mer än såhär oavsett vad jag gör. Men jag tycker allt att det lika gärna kunde lägga ner helt om det ändå inte ska bli något ... Resten av kroppen känns i princip exakt som jag kunde vänta mig efter ett snabbt millopp med längre uppehåll innan - lite sliten och vimmelkantig men varken mer eller mindre så än utan halsont.